Cecilias månadsbrev

Idag är det pressfrihetens dag och den tvärpolitiska riksdagsgruppen för Dawit Isaak som jag leder väcker ett antal interpellationer till utrikesminister Jan Eliasson. Oberoende och granskande medier är en nödvändighet för det demokratiska samhället. Det är självklart i Sverige, men inte i många andra länder. Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak med familjen i Göteborg sitter sedan mer än 4 år i ett eritreanskt fängelse utan rättegång på grund av hans journalistiska gärning. Vi vill fästa Jan Eliassons uppmärksamhet på Dawit Isaaks öde. Som ny utrikesminister är det viktigt att han snabbt sätter sig in i fallet för att kunna agera för hans frigivning. En prioriterad uppgift för Sveriges nye utrikesminister måste vara att intensifiera det arbete som görs för att få Dawit frigiven. Eliasson bör exempelvis bege sig till Eritrea för att på plats engagera sig i Dawits fall och i FN ta upp hans fall med Eritrea för att markera den vikt Sverige lägger vid fallet. Mitt engagemang för Dawit Isaak väcktes då jag träffade hans familj i Göteborg strax efter att jag var nyvald i riksdagen 2002. Det kändes självklart för mig att försöka bidra till att få hem deras far eftersom respekt för varje persons mänskliga rättigheter är en av de centrala frågor jag vill uppnå genom mitt riksdags uppdrag. Dessutom är jag göteborgares representant i riksdagen och då vill jag göra vad jag kan för dem i mitt uppdrag som riksdagsledamot. I början som nyvald trodde jag att det var bäst att agera genom att ringa Utrikesdepartementet och försöka förmå dem att göra mer. Jag trodde att om jag som oppositionspolitiker väckte frågan i riksdagen skulle regeringen inte lyssna. Handläggaren på UD tackade mig någon gång för att jag ringde. Hennes arbete med Eritrea skulle prioriteras internt om cheferna visste att en riksdagsledamot följde vad som gjordes. Senare insåg jag att det trots allt var bra att formellt väcka en fråga eller interpellation om Dawit Isaak och debattera UD:s brist på agerande i riksdagen. Efter KU-förhören om UD:s hjälp till Mehmed Ghezali på Guantantamo våren 2003 var det lätt att jämföra och se att mycket krut lagts på Ghezali, men nästan inget på Dawit. Uppenbarligen fick inte alla svenskar samma hjälp, utan det gällde att hamna på mittuppslaget i Expressen för att få regeringen och därmed UD att agera. När en fråga väcks offentligt i riksdagen vill regeringen helst inte ge dåliga svar (särskilt om det uppmärksammas av pressen), och kan därför drivas framåt även av oppositionen. Många olika personers agerande från exempelvis Stödkommittén för Dawit Isaak, journalistorganisationer tillsammans med flera riksdagsfrågor, har lett fram till att Laila Freivalds på sin tid var engagerad och drev på UD:s arbete. Nu gäller det att Jan Eliasson tar vid så att den eritreanska regimen släpper Dawit Isaak fri. Det var allt för denna gång!
Vänliga hälsningar,
Cecilia Wigström - - - - - - - -

I detta månadsbrev berättar jag vad som händer i mitt uppdrag som riksdagsledamot (fp) i utrikesutskottet. Har du synpunkter eller frågor hör gärna av dig på cecilia.wigstrom@riksdagen.se eller
mobil 0702-14 90 24.
Sänd gärna nyhetsbrevet vidare till andra. Prenumerant blir man genom att anmäla sig på hemsidan www.ceciliawigstrom.nu.
Om du inte vill få nyhetsbrevet i fortsättningen skicka ett mejl till cecilia.wigstrom@liberal.se med "unsubscribe" i ärenderaden.