Onsdag 2 majkl 12.00-21.00
Temadag:Artikel 19 - Yttrandefrihet
var : världskultur musset
Tillsammans med Amnestys kulturgrupp i Göteborg bjuder vi in till en temadag om yttrandefrihet, med fokus på det skrivna ordet. Journalister och författare fängslas eller mördas världen över för det de skriver. Ett exempel är Dawit Isaak, den svensk-eritrianske journalisten som sedan flera år sitter fängslad i Eritrea utan rättegång.
Hur står det till med yttrandefriheten? Deltar under dagen gör, förutom Amnesty, Reportrar utan gränser, Författarcentrum Väst, Svenska Penklubben, G-P:s kulturredaktion, Esayas Isak och de eritreanska journalisterna Khaled Abdu och Semret Seyoum.
Dessutom blir det Poetry Slam och sist på dagen uppträder gruppen Treanti.
Fri entré
Monday, March 26, 2007
Eritreans risk death in the Sahara
by Martin Plaut Africa regional editor, BBC News
Every day, in the barren lands along the Sudanese border, young Eritreans risk their lives to flee from their country.
It is rugged terrain, tightly patrolled by Eritrean armed forces who have orders to shoot anyone trying to slip over to Sudan.
According to opposition sources, between 400 and 600 Eritreans a month make this dangerous journey.
Some flee poverty. Eritrea, which was already desperately poor, has poured money into weapons and its military since the war with Ethiopia that ended in 2000, but failed to resolve the border dispute between the two countries.
Others try to escape conscription - years spent in trenches facing Ethiopian forces dug-in across the border.
And many try to leave behind the routine political repression. Eritrea is a one-party state, with no free press of any kind. Amnesty International reports that anyone suspected of supporting the opposition faces indefinite detention and torture.
One man's story
Haile - not his real name - is one such refugee, who is now in Libya, having made the journey of over 5000 kilometres.
Haile was a translator for an international organisation, until he was arrested, accused of selling state secrets to an enemy. It is a charge frequently laid against translators working for foreign embassies, the United Nations and even aid agencies.
"We started the journey and it was very difficult... Nobody can cross the Sahara, it's too difficult" Haile, Eritrea refugee
"They asked me: 'Why are you talking to those people?'. I told them I'm translating. I told them several times to make them understand, but they couldn't understand me.
"They said: 'You're selling our country to another people. You are selling secrets of our country'. I don't know what they're talking about, what I've been arrested for - I don't know the reason. I was arrested for two years. Many many many people are just like me, they're arrested for nothing."
Haile says he was beaten - "until I was nearly dead" is how he put it.
Finally, as he was being transported from one prison to another, he saw his chance. A group of prisoners made a bid for freedom. Some were rounded up. But Haile, who had served in the Eritrean army for 10 years, managed to escape.
No safety in Sudan
Walking at night, he travelled west to the Sudanese border. Evading the patrols, he found a way across. There he was arrested by the Sudanese. They were looking for money.
"We had a problem - a Sudanese soldier caught us. I had no money. He asked: 'Do you have money? Bring money.'
"They hit us several times but they checked our pockets - everywhere we could hide money. They didn't get any, and then they released us. And then we entered."
Hitching a ride on a bus, Haile made it to the Sudanese capital, Khartoum.
Sudan is home to more than 120,000 Eritreans, most of whom left their country during the 30-year long war of independence from Ethiopia.
Haile had family in Khartoum, but even there he was not safe. Eritrean government agents came looking for him.
Fearing that he would be arrested or abducted, he got together with a group of seven others, and hired a truck to cross into Libya. At first it went well, but deep in the Sahara, the truck broke down.
Fatal journey
"We started the journey and it was very difficult and very bad. Nobody can cross the Sahara, it's too difficult. We had water but finished it. The car was spoiled (broke down).
"We stayed three nights and three days - we couldn't do anything. The driver had a phone. He tried to call, but the satellite communication was no good. We lost three friends there. But before that, we'd seen several dead bodies in the Sahara."
Burying his three companions, Haile's only option was to remain by the truck in the scorching sun. Finally, on the fourth day, another truck appeared.
Haile's driver arranged for a new vehicle to come to pick them up, and finally, after six days in the Sahara, the Eritreans made it to the oasis of Kufra in south eastern Libya.
Kufra was a welcome sight, but their problems have still not ended. Hundreds of Eritreans are detained in the town. Those lucky enough to leave will try to make it to the coast before boarding a rickety boat to cross the Mediterranean. Malta, which is already crowded with Eritreans, might be a destination. The other would be Italy.
Only then could refugees like Haile feel safe. But for now he is trapped in Kufra, waiting and hoping, but still longing for his own country:
"I feel very bad. I feel my country should be free. I feel very bad".
Story from BBC NEWS
:http://news.bbc.co.uk/go/pr/fr/-/2/hi/africa/6492961.stmPublished: 2007/03/25 14:42:29 GMT
Eritreans risk death in the Sahara
by Martin Plaut Africa regional editor, BBC News
Every day, in the barren lands along the Sudanese border, young Eritreans risk their lives to flee from their country.
It is rugged terrain, tightly patrolled by Eritrean armed forces who have orders to shoot anyone trying to slip over to Sudan.
According to opposition sources, between 400 and 600 Eritreans a month make this dangerous journey.
Some flee poverty. Eritrea, which was already desperately poor, has poured money into weapons and its military since the war with Ethiopia that ended in 2000, but failed to resolve the border dispute between the two countries.
Others try to escape conscription - years spent in trenches facing Ethiopian forces dug-in across the border.
And many try to leave behind the routine political repression. Eritrea is a one-party state, with no free press of any kind. Amnesty International reports that anyone suspected of supporting the opposition faces indefinite detention and torture.
One man's story
Haile - not his real name - is one such refugee, who is now in Libya, having made the journey of over 5000 kilometres.
Haile was a translator for an international organisation, until he was arrested, accused of selling state secrets to an enemy. It is a charge frequently laid against translators working for foreign embassies, the United Nations and even aid agencies.
"We started the journey and it was very difficult... Nobody can cross the Sahara, it's too difficult" Haile, Eritrea refugee
"They asked me: 'Why are you talking to those people?'. I told them I'm translating. I told them several times to make them understand, but they couldn't understand me.
"They said: 'You're selling our country to another people. You are selling secrets of our country'. I don't know what they're talking about, what I've been arrested for - I don't know the reason. I was arrested for two years. Many many many people are just like me, they're arrested for nothing."
Haile says he was beaten - "until I was nearly dead" is how he put it.
Finally, as he was being transported from one prison to another, he saw his chance. A group of prisoners made a bid for freedom. Some were rounded up. But Haile, who had served in the Eritrean army for 10 years, managed to escape.
No safety in Sudan
Walking at night, he travelled west to the Sudanese border. Evading the patrols, he found a way across. There he was arrested by the Sudanese. They were looking for money.
"We had a problem - a Sudanese soldier caught us. I had no money. He asked: 'Do you have money? Bring money.'
"They hit us several times but they checked our pockets - everywhere we could hide money. They didn't get any, and then they released us. And then we entered."
Hitching a ride on a bus, Haile made it to the Sudanese capital, Khartoum.
Sudan is home to more than 120,000 Eritreans, most of whom left their country during the 30-year long war of independence from Ethiopia.
Haile had family in Khartoum, but even there he was not safe. Eritrean government agents came looking for him.
Fearing that he would be arrested or abducted, he got together with a group of seven others, and hired a truck to cross into Libya. At first it went well, but deep in the Sahara, the truck broke down.
Fatal journey
"We started the journey and it was very difficult and very bad. Nobody can cross the Sahara, it's too difficult. We had water but finished it. The car was spoiled (broke down).
"We stayed three nights and three days - we couldn't do anything. The driver had a phone. He tried to call, but the satellite communication was no good. We lost three friends there. But before that, we'd seen several dead bodies in the Sahara."
Burying his three companions, Haile's only option was to remain by the truck in the scorching sun. Finally, on the fourth day, another truck appeared.
Haile's driver arranged for a new vehicle to come to pick them up, and finally, after six days in the Sahara, the Eritreans made it to the oasis of Kufra in south eastern Libya.
Kufra was a welcome sight, but their problems have still not ended. Hundreds of Eritreans are detained in the town. Those lucky enough to leave will try to make it to the coast before boarding a rickety boat to cross the Mediterranean. Malta, which is already crowded with Eritreans, might be a destination. The other would be Italy.
Only then could refugees like Haile feel safe. But for now he is trapped in Kufra, waiting and hoping, but still longing for his own country:
"I feel very bad. I feel my country should be free. I feel very bad".
Story from BBC NEWS
:http://news.bbc.co.uk/go/pr/fr/-/2/hi/africa/6492961.stmPublished: 2007/03/25 14:42:29 GMT
Thursday, March 15, 2007
Från mottagande till integration - förening för asylsökande fyller två år
AEASS – Association for Eritrean Asylum Seekers in Sweden – har existerat mer än två år.
Föreningen är en unik organisation där mera resursstarka eritreanska asylsökande arbetar med stöd och rådgivning till sina landsmän, men också med en alternativ organiserad verksamhet i samarbete med Studiefrämjandet i Sundbyberg (Stockholm).
Många av de eritreanska asylsökande som kom till Sverige för två-tre år sedan har nu, oftast efter överklaganden till Utlänningsnämnden, fått uppehållstillstånd. Under den långa väntetiden har många av föreningens omkring 200 medlemmar deltagit i en rad olika aktiviteter som anordnats av föreningen som ett alternativ och komplement till Migrationsverkets organiserade verksamhet. Föreningen kommer nu också att arbeta med den fortsatta introduktionen till svenskt samhälle och arbetsliv.
NTG-asyl anordnade i juni 2005 ett seminarium om AEASS verksamhet och avser att under 2006 fortsätta samarbetet för att utveckla insatser inom mottagande och introduktion för asylsökande och flyktingar.Juridisk rådgivning och socialt stöd…AEASS har av naturliga skäl starkt prioriterat stöd och rådgivning till sina medlemmar vad gäller asylprövningen. För NTG-asyls vidkommande är dock föreningens verksamhet med socialt stöd, aktiviteter och utbildning inom ramen för en alternativ och kompletterande organiserad verksamhet av störst intresse. Det fanns från medlemmarnas sida ett missnöje med den organiserade verksamhet (OV) som erbjöds, både vad gäller verksamhetens innehåll och begränsningar i tid. Genom kontakten med Studiefrämjandet i Sundbyberg fick föreningen tillgång till en lokal och viss utrustning som gav dem möjlighet att anordna utbildningar i svenska och datorkunskap, syverkstäder och fritids- och sociala aktiviteter.
…och alternativ organiserad verksamhetAktiviteterna är knappast i sig annorlunda än de som erbjuds i den ordinarie OV:n; det unika är snarare att de organiseras och beslutas av målgruppen själv och lärare/handledare också i stor utsträckning är redan etablerade eller mer resursstarka landsmän. Det innebar framförallt att relationen mellan lärare/handledare/rådgivare och de asylsökande kom att präglas av tillit och förtroende och att de redan etablerade, tidigare asylsökande kom att fungera som mediatörer/mentorer – mellan de asylsökande och det omgivande, nya samhället.
Integration, kulturskillnader och ITAEASS har haft stor betydelse för de asylsökande från Eritrea, som i allt större omfattning också får uppehållstillstånd i Sverige. Föreningen kommer nu att arbeta med att förbättra insatserna för den fortsatta introduktionen/integrationen i det svenska samhället och på arbetsmarknaden. Viktiga frågor, både vad gäller introduktion och mottagande är, enligt Khaled Abdu, en av grundarna till AEASS, hur man förklarar och hanterar kulturella skillnader, demokrati och det civila samhället samt förbättring och effektivisering av svenskundervisning och annan utbildning för asylsökande/flyktingar, bl a genom användande av e-learning/IT.
AEASS – en resurs för kommuner och Integrationsverk!Verksamheten som AEASS nu bedrivit i närmare två år, är ett gott exempel på målgruppsdrivet integrationsarbete. NTG-asyl har i Förslag till nationell politik framfört till Svenska ESF-rådet/berörda departement vikten av att ta tillvara erfarenheterna från sådan verksamhet. NTG-asyl kommer också att följa och stödja den fortsatta verksamheten. Berörda kommuner och Integrationsverket bör också följa verksamheten och ta tillvara den viktiga resurs som föreningen utgör. Verksamheten är ett gott exempel och en modell för ett förbättrat mottagande/introduktion där frivilligorganisationer och de berörda själva kan spela en allt större roll. Modellen är överförbar till andra grupper av asylsökande och flyktingar och därmed också ett intressant exempel på de empowerment-strategier som Equal-programmet skall utveckla.Khaled Abdu arbetar för närvarande på en bok om sina erfarenheter av mottagande och svensk asylpolitik. Även utvecklingen i Eritrea kommer att behandlas och den ofta mycket komplicerade situationen för eritreanska flyktingar i Sverige. De flyktingar som kommit till Sverige tidigare har ofta ekonomiska åtaganden och olika lojaliteter med det forna hemlandet.
Föreningen är en unik organisation där mera resursstarka eritreanska asylsökande arbetar med stöd och rådgivning till sina landsmän, men också med en alternativ organiserad verksamhet i samarbete med Studiefrämjandet i Sundbyberg (Stockholm).
Många av de eritreanska asylsökande som kom till Sverige för två-tre år sedan har nu, oftast efter överklaganden till Utlänningsnämnden, fått uppehållstillstånd. Under den långa väntetiden har många av föreningens omkring 200 medlemmar deltagit i en rad olika aktiviteter som anordnats av föreningen som ett alternativ och komplement till Migrationsverkets organiserade verksamhet. Föreningen kommer nu också att arbeta med den fortsatta introduktionen till svenskt samhälle och arbetsliv.
NTG-asyl anordnade i juni 2005 ett seminarium om AEASS verksamhet och avser att under 2006 fortsätta samarbetet för att utveckla insatser inom mottagande och introduktion för asylsökande och flyktingar.Juridisk rådgivning och socialt stöd…AEASS har av naturliga skäl starkt prioriterat stöd och rådgivning till sina medlemmar vad gäller asylprövningen. För NTG-asyls vidkommande är dock föreningens verksamhet med socialt stöd, aktiviteter och utbildning inom ramen för en alternativ och kompletterande organiserad verksamhet av störst intresse. Det fanns från medlemmarnas sida ett missnöje med den organiserade verksamhet (OV) som erbjöds, både vad gäller verksamhetens innehåll och begränsningar i tid. Genom kontakten med Studiefrämjandet i Sundbyberg fick föreningen tillgång till en lokal och viss utrustning som gav dem möjlighet att anordna utbildningar i svenska och datorkunskap, syverkstäder och fritids- och sociala aktiviteter.
…och alternativ organiserad verksamhetAktiviteterna är knappast i sig annorlunda än de som erbjuds i den ordinarie OV:n; det unika är snarare att de organiseras och beslutas av målgruppen själv och lärare/handledare också i stor utsträckning är redan etablerade eller mer resursstarka landsmän. Det innebar framförallt att relationen mellan lärare/handledare/rådgivare och de asylsökande kom att präglas av tillit och förtroende och att de redan etablerade, tidigare asylsökande kom att fungera som mediatörer/mentorer – mellan de asylsökande och det omgivande, nya samhället.
Integration, kulturskillnader och ITAEASS har haft stor betydelse för de asylsökande från Eritrea, som i allt större omfattning också får uppehållstillstånd i Sverige. Föreningen kommer nu att arbeta med att förbättra insatserna för den fortsatta introduktionen/integrationen i det svenska samhället och på arbetsmarknaden. Viktiga frågor, både vad gäller introduktion och mottagande är, enligt Khaled Abdu, en av grundarna till AEASS, hur man förklarar och hanterar kulturella skillnader, demokrati och det civila samhället samt förbättring och effektivisering av svenskundervisning och annan utbildning för asylsökande/flyktingar, bl a genom användande av e-learning/IT.
AEASS – en resurs för kommuner och Integrationsverk!Verksamheten som AEASS nu bedrivit i närmare två år, är ett gott exempel på målgruppsdrivet integrationsarbete. NTG-asyl har i Förslag till nationell politik framfört till Svenska ESF-rådet/berörda departement vikten av att ta tillvara erfarenheterna från sådan verksamhet. NTG-asyl kommer också att följa och stödja den fortsatta verksamheten. Berörda kommuner och Integrationsverket bör också följa verksamheten och ta tillvara den viktiga resurs som föreningen utgör. Verksamheten är ett gott exempel och en modell för ett förbättrat mottagande/introduktion där frivilligorganisationer och de berörda själva kan spela en allt större roll. Modellen är överförbar till andra grupper av asylsökande och flyktingar och därmed också ett intressant exempel på de empowerment-strategier som Equal-programmet skall utveckla.Khaled Abdu arbetar för närvarande på en bok om sina erfarenheter av mottagande och svensk asylpolitik. Även utvecklingen i Eritrea kommer att behandlas och den ofta mycket komplicerade situationen för eritreanska flyktingar i Sverige. De flyktingar som kommit till Sverige tidigare har ofta ekonomiska åtaganden och olika lojaliteter med det forna hemlandet.
Subscribe to:
Posts (Atom)