Regeringens tysta diplomati kritiseras

2 maj 2007
Den tysta diplomatin som den svenska regeringen använt sig av för att få Dawit Isaak frigiven måste överges. Om det tycktes alla deltagare vara överens på det seminarium om yttrandefrihet som Amnesty arrangerade i Göteborg den 2 maj.
- Nu har det gått över två tusen dagar utan att Dawit släppts fri. Regeringens taktik fungerar uppenbarligen inte, sa Dawits bror Esayas Isaak.

Temat på seminariet på Världskulturmuseet i Göteborg var yttrandefrihet. En person fick under hela seminariet agera symbol för kampen för det fria ordet. Ett stort porträtt på Dawit Isaak hängde på väggen bakom seminariedeltagarna, och alla uppmanade till engagemang för journalisten Dawit Isaak som suttit fängslad i Eritrea sedan september 2001.


Representanter från utrikesdepartementet hade blivit inbjudna att tala om sin strategi för att få Dawit Isaak fri, men avböjt.
– De kör tydligen med tyst diplomati hela vägen. Det är ungefär som Eritreas regering brukar göra, sa Johan Karlsson, författare till boken ”Dawit och rättvisan” och en av dagens moderatorer.


Först ut att tala var representanter från Amnesty, Björn Tunbäck, journalist och styrelsemedlem i Reportrar utan gränser, Björn Linell från Svenska PEN-klubben och Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström. Gabriel Byström sa att den svenska diplomatin har misslyckats.
– Carl Bildt verkar tycka om att flyga. Han borde ta ett plan ned till Eritrea istället för att bara jobba med denna fråga hemifrån.


Björn Tunbäck sa att alla inblandade organisationer måste fortsätta kämpa så länge Dawit sitter fängslad och alla fyra uppmanade åhörarna att skapa opinion.
- Det låter gammeldags och romantiserat att den mest effektiva metoden är att väcka opinion, men så är det, sa Björn Linell.


Även då frågan om varför det tog så lång tid för svenska medier att uppmärksamma Dawits fall diskuterades var tonläget kritiskt. Björn Tunbäck menade att Dawit sannolikt inte anses vara svensk i allas ögon och Björn Linell sa kort att det beror på ”rasism och okunnighet”.


Allra mest negativa till UD:s arbete var ändå Dawits bror Esayas Isaak och de två eritreanska exiljournalisterna Khaled Abdu och Semret Seyoum.
– Vi i stödföreningen för Dawit har rätt god kontakt med UD. Men så länge han inte friges måste vi fortsätta att kritisera deras arbete, sa Esayas Isaak.


På frågan vad de önskar att UD ska göra istället för att förhandla i det tysta svarade även Esayas Isaak att Carl Bildt borde arbeta för Dawit på plats i Eritrea. Han sa också att regeringen inte kan vänta alltför länge med detta eftersom Dawit nu är sjuk och inte får den vård han behöver i fängelset. Khaled Abdu sa att man bör använda sig av alla tänkbara kanaler för att få till en frigivning. Han nämnde EU och FN och sa att det överhuvudtaget borde arbetas mycket mer aggressivt.


Esayas Isaak berättade att många regeringsvänliga eritreaner både i Sverige och i Eritrea anklagar Dawit-kampanjens deltagare för att sprida falska rykten.
– Den onda armen räcker ända hit till Göteborg, sa han.

Semret Seyoum sammanfattade seminariedeltagarnas budskap då frågan kring vad gemene man kan göra väcktes.
– Vi ska inte vara tysta. Vi ska höras så mycket det bara går, sa han.
Maria Sonnerby /RUG