Eritrea och AEASS arbete i Sverige

ASYLDAGEN

Efter första dagens presentationer och lära-känna-varandra-lekar drog vi på söndagen igång med en heldag om asylpolitik och om hur det är att leva som asylsökande. AEASS (Asociation for Eritrean Asylum Seekers in Sweden) var ansvariga för dagens program som framför allt bestod av föreläsningar som Khaled stod för.
Khaled började med att kortfattat förklara situationen i Eritrea, om ett folk på 4 miljoner invånare som består av kristna, muslimer och animister. Han berättade om hur EPLF kom till makten vid Eritreas självständighet 1991 och att landet sedan dess inte haft några fria val. Ett skyttegravskrig pågår på den obestämda gränsen mot Etiopien och 10% av befolkningen är just nu i armén. Bland annat på grund av tvånget för alla mellan 18 och 55 år att tjänstgöra som militärer pågår nu en massflykt från Eritrea.
I Sverige finns idag ca 3000 eritreanska asylsökande. Tidigare har 90% av de eritreaner som sökt asyl fått avslag på sina ansökningar, men bl a på grund av AEASS lobbingarbete mot riksdag och regering har situationen delvis förändrats. AEASS har bjudit in representanter från Amnesty, regeringskansliet, migrationsverket m.m. för att informera om situationen i Eritrea och det ledde nyligen till nya bestämmelser om asylsökande från Eritrea.
Efter denna lilla presentation övergick Khaled till att prata om hur det är att vara asylsökande i Sverige och vilken roll AEASS har för dessa enskilda individer. Asylprocessen i Sverige tar normalt 2 år vilket är en ganska lång tids orolig väntan. Under den tiden har man 200 kr/mån att leva på och några månaders svenskundervisning som ofta avslutas långt innan man kan prata. Ett stort problem för de asylsökande är att få känner till sina rättigheter och inte har självförtroende att ställa några krav. Därför hänger hela deras liv på den personliga kontakten med deras handläggare. Det är här AEASS gör ett viktigt arbete. De jobbar hittills endast i Stockholm där de har 200 medlemmar. De försöker kämpa för sina rättigheter och ge självförtroende till de asylsökande. De försöker hjälpa dem som behöver ekonomiskt och praktiskt stöd. Khaled trodde att AEASS arbete har en stor del i att det bland eritreaner i Sverige finns få självmord och få galna och kriminella asylsökande. Med ett bättre självförtroende och större kännedom om sina rättigheter är det lättare att känna en meningsfull tillvaro.
En annan viktig del av AEASS arbete handlar om att upplysa asylsökande om regler och lagar. Många känner inte till språket eller vilka asyllagar som gäller och gör därför onödiga misstag i asylsökningsprocessen. T ex var det nyligen många som först anlände till Italien för att sedan ta sig vidare till Sverige. Detta stopp i Italien innebär att de blir automatiskt avvisade från Sverige. Något som de asylsökande inte hade någon aning om när de först reste hit. AEASS vill få de asylsökande eritreanerna att undvika sådana misstag som bygger på okunskap.
Levande exempel och frågestund
När Khaled hade gått igenom allt detta fick en av de eritreanska deltagarna berätta sin historia. Han berättade att han först flydde till Malta där han blev avvisad tillbaka till Eritrea. Där sattes han direkt i fängelset där han blev torterad. Den eritreanska deltagaren hade ritat teckningar från fängelset och olika tortyrställningar som han tvingades uppleva. Dessa gav ett mycket starkt intryck på gruppen. Historien blev mycket mer personlig och vissa lägerdeltagare blev chockade av att höra vad han hade varit med om i fängelset. Dessa teckningar har senare används av Amnesty och när han lyckades fly till Sudan blev han till slut omhändertagen, sågs som ett viktigt vittne och blev placerad i Sverige genom en flyktingkvota som ska garantera honom säkerhet.
Efter denna starka presentation gavs det lite tid till frågor. Den första frågan handlade om gömda flyktingar och vad som händer med dem. Khaled berättade att det i Sverige finns ca 9000 gömda flyktingar och i AEASS finns det 27 st. Eftersom de varken har arbetsrätt eller utbildningsrätt när de har fått avslag på sin ansökan är det många som blir lämnade väldigt ensamma och slutar i kriminalitet. Khaled påpekade att fängelser i Sverige ofta är bättre än universitet i Afrika och att flyktingarna ofta inte har något att förlora. Man är hellre fånge här än hotad eller död i Eritrea. Svenska myndigheter är också medvetna om detta problem och att de ofta inte kan skicka tillbaka dessa flyktingar. Därför blir man ofta inbjuden till SFI-undervisning på nytt efter två år som gömd. Man hoppas att detta ska minska kriminaliteten bland flyktingar.
Nästa fråga handlade om vad som händer om man inte lämnar Sverige inom två veckor efter avvisningsbeslutet. Fitsum förklarade att Migrationsverket då ofta ringer och frågar om de vill åka frivilligt. Går de inte med på det ringer de och frågar om de vill skaffa pass på ambassaden. Eftersom detta är en omöjlighet när det är just denna regim man flyr ifrån säger de nej och då stoppas alla bidrag och papper skickas till polisen p g a de asylsökandes ”brist på samarbetsvilja”. Massor av asylsökande får avslag men kan sedan inte skickas tillbaka p g a Genèvekonventionen.
Diskussionen utmynnade i en debatt om Europas flyktingpolitik. Någon undrade hur Sverige kan slänga ut massor av asylsökande när man samtidigt tjatar om att vi behöver fler barn. Khaled svarade att de motiverar det med att de inte kan ta emot alla imorgon när andra europeiska länder gör striktare regler. ”When elephants are fighting, it’s the grass that gets hurt”, blev det stående uttrycket och med det menade Khaled att stormakter och institutioner grälar sinsemellan medan det är de asylsökande som blir lidande. Någon frågade sig varför man inte kan se alla som en tillgång i stället för en börda. Varför inte låta alla bo och leva var de vill? Här utnyttjar vi hela tiden de fattiga länderna och tjänar på deras konflikter. Även här utnyttjar många systemet (oavsett varifrån de kommer), så varför ska man göra skillnad på människor efter var de är födda? Någon annan frågade sig på vilket sätt Europa rent konkret utnyttjar konflikten i Eritrea. Khaled förklarade att Europa säljer vapen till regionen, att de stödjer olika sidor i konflikten och att det finns många strategiska intressen i regionen. En annan deltagare ansåg att det inte framför allt är genom vapenförsäljning utan snarare genom det ekonomiska systemet som vi utnyttjar situationen. Om fattiga människor inte var så fattiga skulle vi här inte kunna köpa så mycket saker osv.
Den sista frågan handlade om det skulle vara bättre att göra som Norge som säger åt kosovoalbanerna att det inte är någon idé att komma eftersom de i alla fall kommer att få avslag. På så sätt behöver de i alla fall inte komma tillbaka igen helt utblottade. Khaled påpekade att man inte kan ha sådana bestämmelser eftersom inget land är säkert/osäkert för alla. Eritrea är ett säkert land för ledarnas familjer. Därför måste man även göra individuella behandlingar.
Vad är en asylsökande och hur förbättrar vi deras situation?
Efter lunchen delade vi upp oss i smågrupper där vi diskuterade om vad våran bild av asylsökare är och hur vi kan förbättra deras situation. Några ord som förknippades med asylsökande var: utanförskap, svartjobb, språkbarriär, mycket tid för fritid och tror att svenskar är rasister. Några problem som togs upp var den segregering som sker från samhället och den långa väntetiden med dåligt stöd och dålig utbildning. Sedan diskuterades olika lösningar för att förbättra denna situation utifrån våra organisationer på gräsrotsnivå. Något av det viktigaste ansågs kommunikation vara. Svenskar bör konfronteras med asylsökandes situation och eritreaner bör få ökad kontakt med svenskar. Därför bör man anordna sociala aktiviteter för integration, kontaktpersoner och samarbeten mellan olika organisationer. På det sättet kan man uppnå alltifrån kunskapsutbyte, integration och utveckling till minskad kriminalitet och minskat utanförskap. Även utbildning och svenskundervisning sågs som viktiga medel för att skapa ett ökat självförtroende. En annan viktig metod för att förbättra asylsökandes situation är politiskt arbete genom lobbying, informationsarbete och demonstrationer.
Slutligen blev det en diskussion om kulturbegreppet och huruvida man verkligen kan tala om en ”svensk kultur”. Vissa ansåg att man genom att lära folk hur man ”ska leva” här genom olika integrationsprogram faktiskt bara gör de en otjänst. Vem har rätt och vem har fel? Andra ansåg att det faktiskt finns stora skillnader om man kontrasterar olika kulturer och att det kan vara bra att känna till dem för att själv kunna göra en egen värdering. En tredje ståndpunkt var att det är en vinn-vinnsituation där man bör komma ihåg att integrera åt båda hållen och lära sig av varandras erfarenheter från olika kulturer. Diskussionen drog iväg ganska långt och vi var tvungna att avbryta för att fortsätta under tisdagens kulturdag.
Backspegel – hur var dagen?
Dagens föreläsningar avslutades med en muntlig backspegel om dagen. Alla var väldigt nöjda och många påpekade att de hade lärt sig massor om Eritrea, om AEASS och om livet som asylsökande. ”Från att inte veta något vet jag ganska mycket”, var en kommentar. Många ansåg att det var ett mycket viktigt ämne som togs upp och att vi nu när vi vet lite även kan informera andra och kämpa för det här. Det är lätt att passera livet med skygglappar i Sverige. Andra ansåg att det var bra att få höra ”levande exempel” berätta. Nu kan man lättare relatera och bättre förstå det som passerar på TV:n. Några ansåg att passen kanske hade varit lite väl långa och att man kunde ha varvat med lite mer interaktiva moment. Det kunde kanske också varit bra att börja med att definiera de grundläggande begreppen ’asylsökande’ och ’flykting’.
Kvällen ägnades åt middag och sociala aktiviteter som kanotpaddling, brännboll, bastubadning, lekar och eritreansk dans.