Eritrea vill straffa Sverige”

Läget för Dawit Isaak är mycket osäkert. Efter ett läkarbesök under måndagen har Sveriges ambassadör inte längre någon kontakt med honom. För familjen hemma i Sverige är förtvivlan stor.

Journalisten Dawit Isaak är 40 år har både svenskt och eritreanskt medborgarskap. Han arbetade för tidningen Setit i Eritreas huvudstad Asmara, när han och flera andra regimkritiska journalister i september 2001 fängslades av myndigheterna.

Sedan dess har ingen säker information funnits om var han suttit fängslad, vad han anklagats för, om han fått något juridiskt ombud, när rättegång skulle hållas eller ens hur han mått.

I mars i år fick stödföreningen för Dawit Isaak det första livstecknet på tre år, via en person som haft kontakt med honom i fängelset.
Stödföreningen för Dawid Isaak och människorättsorganisationer som Svenska Amnesty och Reportrar utan gränser samt Svenska journalistförbundet hör till dem som har varit pådrivande för att svensken skulle släppas fri. Regeringen har valt att agera främst med hjälp av tyst diplomati, men har fått kritik för att inte tillräckligt kraftfullt ha begärt uppgifter om Isaak.


För Dawit Isaaks familj och vänner i Sverige är förvirringen total. Under gårdagskvällen kom en rad motstridiga besked från Eritrea.
– Alla signaler jag får nu här i Asmara pekar tyvärr på att han fängslats igen, sade Bengt Sparre, Sveriges ambassadör i Eritrea först.
Bara minuter senare – vid klockan 18:30 – såg läget plötsligt ljusare ut.
– Det verkar som att han är ute. För tillfället i alla fall. Här är ingenting säkert, säger Bengt Sparre.

Det var Dawit Isaaks vän Leif Öbrink, som leder stödgruppen, som fick beskedet efter två dagar utan ett livstecken från Dawit Isaak.
– Vi vet nu med säkerhet, från en väldigt säker källa, att Dawit fortfarande rör sig fritt. Däremot får han inte alls ha kontakt med Sverige, säger han.

När Eritreas informationsminister Ali Abdu i måndags sade att Dawit Isaak endast var ute tillfälligt för en läkarkontroll vidhöll Bengt Sparre att det inte kunde vara sant. I dag riktade informationsministern, via nyhetsbyrån AFP, hård kritik mot den svenske ambassadören för att ha kommit med ”ogrundade uppgifter” om frisläppandet.
Leif Öbrink är bedrövad över de motstridiga rapporterna som han måste ge till Sofia Berhane, Isaaks fru i Sverige.
– Det är så hemskt det här. Sofia vet inte vad hon ska tro och hon är orolig för sin mans säkerhet. Hon bara gråter och gråter, säger Khaled Abdu, vän till familjen.

Nu försöker han, eritreansk journalistkollega till Dawit Isaak, tillsammans med Leif Öbrink få familjen att orka kämpa vidare.
– Det här är abnormt. Först tror alla att han är fri. Sedan kommer det här. Regimen spelar ett mycket grymt spel, säger Khaled Abdu.
Enligt honom agerar den eritreanska regeringen efter känt mönster. Tidigare ”frisläppanden” av fängslade oppositionella har följts av att de gripits igen. Ibland har den katt- och råttaleken slutat i att politiska fångar som släppts istället kallats in för att göra militärtjänst.
– Från ett litet fängelse till ett större men farligare, säger han.

Simret Seyoum, som även han satt fängslad i Eritrea för ”olovlig journalistik” innan han lyckades fly, menar att bara en enda faktor skiljer fallet Dawit Isaak från andra fängslade:
Å ena sidan, säger han, har den internationella uppmärksamhet som den fängslade svensk-eritreanen fått blivit besvärande för Eritrea. Inför ett hotande gränskrig med Etiopien behöver Eritrea goodwill.
Å andra sidan:
– Den eritreanska ledningen vill straffa Sverige för det tryck som satts på landet. Att såhär sätta familjen i ovisshet kan helt enkelt vara en hämnd, säger Khaled Abdu.
Enligt Bengt Sparre säger representanter för eritreanska myndigheter bara att individen är oviktig och att Dawit Isaak, genom sin journalistik, begått en kriminell handling.

Eritreas ambassad på Lidingö vill inte kommentera fallet.
I Asmara tar Bengt Sparre nya tag.
– I morgon bitti ska jag höra med Stockholm hur vi ska gå vidare nu. Arbetet fortsätter naturligtvis.